4 December avfyrades Gasellgalan för 19:e gången i Stockholms Konserthus. Dagens Industri arrangerar hyllar entreprenörer enligt tydliga och raka regler.
Bolagen måste vara välmående över en 4 årsperiod där man har en långsiktig uthållighet och plan. Kvartalsstrategier lyser med sin frånvaro på scenen och istället pratar alla om varför man började bygga bolag, hur man tog sig hit och hur man utvecklades som person på vägen.
På kontoret hänger nu tre Gaselldiplom, från 2016, 2017 och 2018. Dessa har jag strävat efter i hela min karriär både som anställd och entreprenör. Det är en symbol för sju ganska svåra och otroligt roliga år. Under åren har jag/vi gått igenom med och motgångar. Mycket glädje, men även svåra tider där vänskap och värderingar sätts på prov.
En sak som de flesta gaseller verkar ha gemensamt är att hålla kvalitén högt på agendan. Att kvalitén är en nyckel för att lyckas.
Efter eventet är det packat med människor som ska ha sin mat och sitt glas. Musiken spelas för högt men är bra. Efter 1-2 timmar så har 2/3 lämnat – och det är nu det börjar. Entreprenörerna är kvar och jag känner plötsligt igen flera människor. Man hjälper varandra, introducerar varandra och säljer varandra till sina kontakter. Uppsala entreprenörerna dominerar kvällen och många skratt levereras.
De flesta Gasellföretagen jag träffar har en ödmjuk attityd. Siffrona är på plats för att vara där, då alla släpper garden och hjälper varandra. Misstagen delar man med sig av, och intresset för olika resor är stort. Igår träffade jag framgångsrika entreprenörer mellan 23 och 60 år. Alla med sin intressanta resa – som vittnar om en stor kapacitet. Kanske därför också de flesta nya jobb skapas av expansiva små- och mellanstoraföretag. Det är kanske därför jag älskar DI Galan.
Det är väldigt svårt att få en fjärde Gasell, men Vardagsfrid är inte mitt första bolag – så det kommer säkert inte vara det sista. Kanske får man möjligheten att slå till med en gasell med fler bolag än Vardagsfrid om några år.